måndag 30 augusti 2010

Det bränner

Ovanpå vårt badrumsskåp står två snarlika plastflaskor med blå vätska i. Precis brevid varandra. Den ena innehåller munskölj. Den andra nagellacksborttagningsmedel. För två minuter sedan höll jag på att göra något som skulle kunna ha gjort mycket ont.

Fast jag hade nog kunnat fyra av ett bländande vitt leende imorgon.

Keep U posted

Nu är det spännande. Janne hörde precis av sig och berättade att mäklaren lämnat något meddelande. Oj oj. Vad kan det handla om? Värsta thrillern det här med att buda på hus ju.
Eller thriller och thriller. Man vet ju hur det slutar. Den som är beredd att skotta in mest stålar vinner. Mycket stålar. Janne har hört någonstans att buda på hus i Stockholm är som att förlora en nära anhörig.

Första stadiet: Förnekelse
Det kan inte vara så här dyrt. Det kan bara inte det.

Andra stadiet: Ilska
Helvete vad dyrt det är! Det är fan också att det ska finnas så många rika jävlar i den här stan!

Tredje stadiet: Accepterande
Ja. Det är väl så här dyrt det blir då. Smakar det så kostar det.

söndag 29 augusti 2010

Bring it on

Vi var på husvisning idag. Igen. Kan nu inte alla hålla tummarna för att det är sista husvisningen vi behöver åka på. Ungarna börjar nämligen lacka ur på att behöva flänga land och rike runt (eller Stockholm med omnejd i alla fall) under veckolsluten. Vi kan inte längre kalla det för "att åka på en liten utflykt" eller "ta en sväng med bilen och titta på något kul". De har genomskådat oss. En husvisning är en husvisning och ingen jävla utflykt.

Och sedan är det ju det faktum att huset vi tittade på idag är helt perfekt för oss. Helt. Perfekt. Så perfekt att jag fick fick lust att lägga krokben för alla andra spekulanter redan i hallen samt lägga band på mig för att inte högt och övertydligt under visningen säga saker som:

-Luktar det inte lite FUKT här i källaren?
-Herregud Janne. SÅG du råttan som smet in där bakom bokhyllan? och
-Men gud vad opraktiskt med så stora fönster. Dom måste ju putsas JÄTTEOFTA.

Som sagt. Nu håller vi tummarna för att alla andra 250 spekulanter får sparken från sina jobb imorgon bitti. Alternativt faktiskt såg en råtta i källaren idag. Jag gjorde det inte. Let the budgivning begin...

Sommarblogg

Det är en sorglig liten historia den här bloggen. I somras, när alla var lediga, glada och utvilade, då var det ju så roligt så roligt att blogga. Man skrev om ditt. Man skrev om datt.

Men så började skolorna, och bloggen glömdes bort. Ingen hinner leka med bloggen längre. Den ligger där alldeles ensam på internättet och tänker på hur det var förut. Förut när man var populär. Stackars bloggen. Jag har snart ett inlägg till dig. Ska bara...

söndag 22 augusti 2010

Grattis Signe

Idag har vi firat Signe-dagen. Janne och jag hade ju den otroligt taskiga planeringsförmågan att skaffa barn med planerat födelsedatum på självaste julafton. Nu behagade ju Signe-liten att titta ut tre dagar innan dopparedan. Men ändå. Väldigt nära julafton är det. Så vi firar hennes namnsdag istället med pompa och ståt.

Således har vi idag haft hela tjocka släkten på besök. Och Signe tog självmant på sig finaste klänningen och protesterade inte det minsta när jag frågade om hon ville ha håret i tofs. Är det kalas så är det.

Fast på morgonen firade vi bara vi och gav Signe presenten från oss. Kanske den bästa presenten man kan få om man har på tok för mycket spring i benen. En studsmatta. Behöver jag säga att Signe blev överlycklig.

När vi så sitter på altanen och tittar på Signe som studsar som en liten guttaperkaboll där innanför nätet på sin nya matta säger Janne plötsligt:
-Den klarar bara 100 kilo.
Sedan tillägger han och tittar lite förmanande på mig:
-Så den är ju framför allt till för barnen!

lördag 21 augusti 2010

Avslöjad

Igår var dagmamman och fikade (ja inte ensam alltså, hon tog ju dagbarnen med sig såklart) hemma hos ett barn som slutade hos henne nu till sommaren för att han skulle börja skolan nu i höst. Jag talar om Pontus. Toras bästa Pontus. Tora berättade ivrigt om besöket när hon kom hem.

-Vet du vem vi var hemma hos idag?
-Nej, vem då?
-PONTUS!
-Åhh, vad kul.
-Ja, och vet du? Hans mamma har en bebis i magen!
-Nähä?! Vad roligt. Ska Pontus bli storebror?
-Ja.
-Berättade du att du ska bli storasyster då?
-Nej, för det var ingen som sa något.
-Ehh... nähä.. men hur vet du att hans mamma har en bebis i magen då?
-Jag kom på det alldeles själv!!
-Jaha. Hur då?
-Hon drack inget vin!!

Nej, det får man väl hoppas. På ett kafferep med dagbarnen.
Men man undrar ju lite vad det här inlägget säger om ens egna dryckesvanor.

Hello

Jag hade på känn att det skulle bli så här. Jag börjar jobba igen och bloggen hinns inte riktigt med. Ett inlägg i veckan är nog det bästa jag kan prestera just nu. Men bättre än ingenting.. typ.

Annars då, vad står på?

-Jag är tjock och fet.

-Vi har hoppat av budgivningen på tomten.

Dels för att jag drömde mardrömmar om att bo i kappsäck med tre barn under 1,5 års tid medan vi försökte få bygglov men framförallt för att budgivningen i skrivande stund är uppe i 4.300.000:-

4,3 miljoner kronor för BARA TOMTEN mina vänner. Det är ungefär så mycket våran tomt är värd idag men då får man faktiskt ett nyrenoverat hus på det också.

Fast det är klart. Man kan ju tälta.

lördag 14 augusti 2010

Sing a long

Signe sitter på golvet nedanför mig och spelar på sin xylofon när jag sitter vid datorn och försöker arbeta, hrmmm... ...slösurfa. Hon hamrar så hårt hon kan och sjunger en egenkomponerad sång med hög och ljudlig stämma. Tora ropar att "hon får ont i öronen" och jag kan hålla med om att ljudnivån är en smula irriterande.

"Signe", säger jag så vänligt jag kan. "Du sjunger väldigt fint men det är ganska högt. Kan du gå in i ditt rum och spela?".
"Och stänga dörren", vrålar Tora.
"Nej, det behöver du inte göra", säger jag. "Men du får fortsätta spela i ditt rum".

Signe tittar förnärmat på oss, tar xylofonen under armen och trampar in på sitt rum. Hon sätter sig på golvet och börjar spela igen. En sång med nyskriven text. Den går ungefär så här: "Mamma är aaaarg på miiiiig".

torsdag 12 augusti 2010

Vecka 13

Vecka 13 idag dårå!
När jag var gravid med Tora tyckte jag att det var år och dagar till dess de första tolv veckorna hade passerat, först då var man liksom gravid p å r i k t i g t.
Nu är det mer, oj hoppsan, vecka 13 redan!
Och jag kan ha fel, det kan jag mycket väl, men jag undrar om jag inte känner av lilla Bumba långt där nere.
Inga sparkar, mer som små musfjärtar.
Jag vet redan nu vad Janne kommer säga när han läser det här: Om h*n ligger och pruttar där inne brås han på sin mamma!

Fråga

Vi är som sagt spekulanter på en tomt. En högt belägen tomt. Och har man småkids så funderar man ju lite kring det där med höjden.

Nu skulle jag gärna vilja säga att vi fluktar på just det HÄR objektet men riktigt så bra är det inte. Men en sådan typ av staketlösning har vi tänkt oss kring tomten som vi i så fall kommer anlägga. Med kedja och dubbla hänglås på grinden.

Eftersom jag antar att det är en och annan småbarnsföräldrer som läser den här bloggen, så ställer jag frågan till er: Skulle ni kunna bo på ett sådant här typ av ställe? Och då kan ni alltså bortse från utsikten, poolen, läget och själva huset och liksom bara tänka i termer av staket och högt stup.

Janne säger att plexiglaset är av den typen som finns i bilar, dvs okrossbart. Men jag tänker Signe får tag i slägga... ja, ni fattar.

onsdag 11 augusti 2010

Male bonding

Det är tydligen flera blivande storasyskon som funderar över om de kommer få en lillasyster eller lillebror. Folke verkar ha bestämt sig att det är en lillebror han ska få, Tora däremot spelar med säkrare kort. Hon menar att eftersom det bara är bebisen själv som vet om den är en kille eller tjej (om den nu funderar över sådana saker som sitt eget kön i den ringa åldern av 12 veckor), så tänker hon inte gissa eftersom hon inte kan veta med bestämdhet, däremot filosoferar hon gärna över det ena eller andra scenariot.

-Mamma, om bebisen blir en flicka då blir vi fem flickor här hemma.
-Fem? Hur tänker du då?
-Tora en, Signe två, Mamma tre, bebisen fyra och Britta (vår katt) fem. Fem!
-Ja, du tänker så. Men stackars pappa, då blir han ju ensam kille!
-Nej, det är ju två pojkar. Pappa och Pluto!

Just det, att jag inte tänkte på det. Janne och Pluto kan ju hänga, göra lite grabbiga grejjer. Kanske gå ut och dricka några bira, låta Pluto få ragga på lite brudar. Det kan han behöva.

måndag 9 augusti 2010

Visning

Vi var och tittade på en tomt igår. Jag menar, någonstans måste man ju ta vägen med tre ungar, katt och kanin, och varför inte bygga nytt? Jättefin tomt (lite dyr bara), säkert många hugade spekulanter. Men no worries. Jag är rätt säker på att den blir vår. Jag har nämligen redan pinkat in reviret.

När vi som bäst stod där på den vackra tomten och drömde oss bort kände jag nämligen, gravidkissnödig som jag är, att det v e r k l i g e n inte gick längre. Jag bara m å s t e kissa. Långt till närmsta toalett, men väl en liten mossbeklädd bergsskreva att lätta på trycket i. Och inga folk. Perfekt. Den enda som såg mig var Tora, som för övrigt skrattade hjärtligt åt det faktum att jag förmodligen skulle få barr i snippan.

Så nu är tomten vår! Anledningen till att jag vet det, är att jag kissade även när vi var på visningen av vårt nuvarande hus. Men då pep jag faktiskt in på toaletten. Jag passade på när ingen såg mig, men blev avslöjad av det faktum att det knappt gick att spola efteråt. Men två veckor sedan var kåken var!

Det som talar mot denna kissa-och-objektet-blir-ditt-teorin, är att Signe pinkade på sig under en husvisning som vi var på i våras. Vi höll som bäst på att potträna och körde en rövare och drog på husvisning utan blöja. Som som sagt slutade med att Signe kissade ner sig i hallen. Och den budgivningen vann vi inte.

Men den här tomten blir vår. Sanna mina ord!

söndag 8 augusti 2010

Ågren

Åhhh, lite ångest. Sista semesterdagen imorgon. På tisdag börjar jag jobba igen.

Hur jag tänkte spendera morgondagen, denna sista dagen i frihet, undrar ni?
Jo, jag har en tandläkartid imorgon. Tackar som frågar.

Jag kan flyga, jag är inte rädd

För mig som är lite flygrädd, funderar jag på om det är terapeutiskt eller rentav lite korkat att sitta brevid Tora när vi flyger. Hon är nämligen extremt nyfiken och frågar om allt, allt, allt. Till exempel vill hon gärna lusläsa den där säkerhetsbroschyren som ligger facket framför sätet.

På väg hem från Malmö tidigare i veckan

-Varför är det förbjudet att ha skor på sig?
-Det är inte förbjudet att ha skor, men man får inte ha högklackade skor på sig.
-Varför inte?
-Om man skulle landa på vattnet och behöver åka ut på en rutchkana.
-Kan flygplanet landa på vatten?
-Ja, det kan det ibland. Men det kommer det inte att göra nu.
-Men det kan landa på vatten?
-Ja, om till exempel... Jo det kan det!

****

-Mamma, varför kryper pojken på den här bilden?
-Om planet börjar brinna så ska man krypa på golvet på vägen ut så att man inte andas in den giftiga röken.
-Om planet börjar brinna?
-Hrmm, ja, om planet börjar brinna.
-När börjar planet att brinna?
- Det HÄR planet kommer INTE att börja brinna!
-Men KAN planet börja brinna?
-Kan vi inte läsa din prinsesstidning nu istället?

fredag 6 augusti 2010

Tönt

Jag inser att det inte är speciellt begåvat att först deppa över hur tjock man blivit för att sedan äta upp den stora godispåsen man köpt till kvällens fredagsmys redan till eftermiddagsfikat.
Men sedan var jag ute och power walkade fem kilometer med stavarna* och kände mig rätt sund igen. Så sund att jag ett tag övervägde att knata iväg till ICA för att köpa en ny godispåse att ersätta den så glupskt uppätna. Men jag besinnade mig.

Sedan läste jag att Minna äter chips ikväll... ahhh chips. Damn you woman!

*Ja, jag känner mig töntig när jag går med stavar. Skittöntig! Någon, please explain the fördel med att gå stavar. Please.

Back in town

Nu har jag i ett par dagar enkom gått omkring och funderat på vad jag ska skriva för roligt och inte för krystat om den lilla semesterresan vi har varit på, men kommer liksom inte på någonting. Så jag skiter i det och nöjer mig med att skriva att: vi har varit på Legoland. Och att: det var roligt. Där var för övrigt även Mia Skäringer och Henrik Schyffert. Och vissa åker till St Tropez.. ha ha... suckers.. det är ju på Legoland det händer. Det är tydligt det.

Ett gott råd kan jag dock bjuda på om du hade tänkt åka dit.

Försök inte förtränga att du måste packa innan du åker. Det måste du nämligen, och om du väntar till strax innan du måste åka till flygplatsen så kan det hända att du glömmer packa ner vissa nödvändiga attiraljer.

Som regnkläder till exempel. Och det vet man ju hur lagen lyder: om man glömmer regnkläderna hemma kommer det att regna! Nu är det förvisso så att kön till åkattraktionerna på Legoland är ungefär noll minuter lång när det regnar. Och det är skönt. Men man blir ganska blöt rätt snabbt. Och det är inte skönt.

Man kan även glömma att packa ned öronproppar och ögonbindel. Och om man absolut inte kan sova utan detta (det är Janne jag åsyftar här alltså *host host*) kan det lätt uppstå viss panik. Till er allas stora lättnad kan jag dock meddela att det finns, förvisso svindyra, men fullt fungerande öronproppar att köpa på Bromma flygplats. Och avsaknaden av det senare kan lösas genom att man nattetid knyter ett par gamla leggings runt huvudet. Mycket bra för sömnen, kanske inte för samlivet.

Det är ett under att det fortfarande tillverkas nya medlemmar i den här familjen.


Också på Legoland...

söndag 1 augusti 2010

Minisemester

See you in a few..

Äntligen

Nu har den äntligen börjat. Indoktrineringen. Om inte åtminstone en av mina ungar blir hästtokig så ska det i alla fall inte vara mitt fel. Igår hyrde vi nämligen häst och skrittade runt i Nyckelviken. Alf, hette den lyckligen kraken som i en hel timme fick äran att bära runt på brudarna. Ja, inte mig då. Man vill ju gärna lämna tillbaka en hel häst och inte en med knäkt ryggrad.

Trots prat om "hästen" och "ridning" ett par dagar, bangade såklart Tora ur när vi väl kom fram. Signe skrek dock så snart hon fick gödseldoften i näsborrarna: "Jag vill RIDA", och således fick hon bana vägen medan Tora satt tryggt i vagnen och fotograferade äventyret. Efter tjugo minuter hade dock Tora funderat klart och bestämt sig för att det verkade tämligen riskfritt att sitta upp. Smart drag där. Skicka ut lillasyrran som fullkomligt saknar spärrar för vad som kan vara farligt eller inte som testpilot.


"Är du en liten ryttare?", frågade jag Signe
"Jag är ingen RYTTARE, skrek Signe ilsket till svar. Som om ryttare var synonymt med "liten skitunge" eller likande.
"Nähä, vad är du då?
"Jag är SIGNE!"

Fotografen själv...


...som till slut vågade sitta upp.